2025-04-16

Trött är man. Har lite svårt att sova.

Funderar på hur jag ska sammanfatta den här dagen.
Jag har fått högre dos med smärtstillande så det blir lite mer hanterbart.
Har ju fortfarande ont men det har gått från 8-9 på en 10-gradig skala ner till 5-6 tack vare ökningen av smärtstillande. Det gör ju livet lite lättare.

Idag har det rört sig mycket i huvudet på mig. Försöker hantera att saker och ting inte gått som man hade kunnat önska. Kirurgerna var bekymrade över de vita fläckarna på tunntarmen. De vet inte om det är ärrbildning eller begynnande metastaser. Om det är metastaser blir det bekymmersamt. För då hänger det på hur mycket jag får kvar av tunntarmen. Får jag för lite kvar av tunntarmen kommer mitt liv bli mycket besvärligare. Så just nu hoppas jag att det är ärrbildning på grund av sammanväxningar i buken.
Det var ju grund av det som de var tvungna att öppna mig helt. De hade ett elände att komma åt och ta biopsier. Ni som har hängt med i bloggen kanske kommer ihåg att jag skrev om att acceptera att man blir lite deppig ibland. Att man kan bli det utan att kampviljan minskar. Att man ska tillåta sig att bli deppig ibland och få ut det ur systemet. Det är väl lite så jag har varit idag, men utan att visa det för som är runt omkring mig. Jag känner att det vore ju trevligt om det kunde gå som man önskar. Istället kommer det sådana här orosmoment.

En bidragande orsak till mitt sänkta humör är väl att jag inte har sovit så bra. Det gör ju att man har lite svårare att stå emot. Därför ska jag försöka sova tidigt ikväll och samla kraft. Imorgon ska de ta prover på mig som skall skickas till Uppsala för bedömning. Sen ska jag ju träffa onkologen den 22/4. Då hoppas jag att de har en plan hur vi går vidare. Men som jag har skrivit tidigare har jag en plan som backup. Jag ger aldrig upp. Här ska det kämpas ändå in i kaklet!!

Så godnatt mina vänner nu ska Fusse försöka sova lite.

Fusse Over & out