2025-04-14/15

14/4 blev jag opererad. Det gick inte så bra.

Dagen började med att jag skulle opereras med titthålskirurgi men det blev inte som vi tänkt.
Det visade sig att jag hade sammanväxningar efter förra operationen, så det var omöjligt att göra det via titthålskirurgi. Så de skar upp mig lika mycket som vid förra operationen. Det gjorde att jag fick mycket större problem efter operationen än vad det var planerat.
Så nu har jag ganska mycket smärta i magen på grund av att de fick gröta runt ganska mycket i magen för att kunna ta biopsier. Dessutom såg de några vita fläckar på tunntarmen som kunde vara två saker. Antingen var det ärrbildning eller begynnande metastaser.
Nu är det bara att hoppas på att det är ärrbildning. Om det är metastaser så måste jag få kvar minst en meter av tunntarmen. Om så inte är fallet så går det lite på skit. Då får jag nån annan behandling som ska förlänga livet men jag kommer inte få chansen att bli helt frisk. Så det är bara att hålla tummarna och hoppas på att jag får minst en meter tunntarm kvar.
Men nu är det så att Fusse har en alternativ plan om det skulle gå illa. Den har jag sparat för att ta till om det skulle gå på skit. Så hoppet är inte ute även det går åt fel håll.
Just nu ligger jag på avdelningen för att vi väntar på att värsta smärtan skall gå över. När den börjar ge med sig får jag komma hem igen. Skulle tro att jag kommer hem till helgen.

Så hur mår Fusse psykiskt efter det här? Måste ju erkänna att det var ett ganska jobbigt besked. Men ni som känner mig vet ju att jag ger aldrig upp. Jag känner väl en besvikelse över att det inte går som man har planerat. Men jag deppar inte ihop utan jag blir bara mer beslutsam att det här skall besegras till varje pris. Jag har ju en filosofi att det tjänar inget till att deppa ihop. Det är bättre att behålla ett positivt sinne. Man ska inte underskatta kroppens egna kraft att bota. Men det sker bara om man har kampvilja och ser positivt på framtiden.
Nu får jag morfin för smärtan och ska röra mig mycket, så det gör jag för jag ska hem till helgen. Som ni kanske förstår så plockar jag fram mitt jävlar anamma och kör ändå in i kaklet.

Nu vill jag avsluta det här blogginlägget med att berömma avdelning 14 och 15 på Falu Lasarett.
Så trevlig personal och de gör gärna det där lilla extra som får en att känna sig speciell.
Det får en att bli förbannad över hur dåligt betalt det är att jobba inom sjukvården. Hur fan kan det vara mer värt att t.ex. svetsa ihop plåtar än att rädda livet på folk och ta hand om patienterna på ett sådant sätt som de gör. De gångerna jag har varit inlagd här har jag fått så bra vård och ett fantastiskt bemötande. Känner att jag måste uppmärksamma dem och ge allt beröm jag kan. Det är de värda!
med de orden avslutar jag blogginlägget och önskar er alla en god natt,
Kram på er allihop och ha ett bra liv.

Fusse Over & Out