2025-03-09

Bild från artikeln i Södran. Hoppas ni har läst den.

Så vad har hänt idag?
Om vi börjar med mitt sovande så fick jag sova ganska hyfsat idag.
Det gör ju livet lättare att leva.
Sedan var jag på årsmöte med Vänsterpartiet i Säter. Som avgående ordförande öppnade jag mötet och skulle göra ett litet anförande. Här gick det inte så bra. Jag skulle tacka mina styrelsemedlemmar för den tid som varit och tala om hur mycket jag har uppskattat att jobba tillsammans med dem. Då brast det!
Rösten bar inte och jag började gråta. Det kom helt oförberett, jag trodde inte att jag skulle reagera på det viset. Men om man tänker på det så avslutade jag något som jag har sysslat med i närmare 20 år.
Det var som att det gick upp för mig i det ögonblicket. Nu har jag väldigt förstående kamrater och de väntade tålmodigt tills jag lyckades samla ihop mig och fortsätta. I övrigt gick mötet väldigt bra och vi valde ny ordförande och styrelse. Nu har jag klivit av alla uppdrag både i kommunen och i partiet.
Men jag har lovat att om de vill ha hjälp med något får de gärna höra av sig till mig så ska jag hjälpa dem efter bästa förmåga.

Nu har Pia och jag beslutat att vi måste ta bort hundarna. De mår inte så bra och är så pass gamla så det humana att göra är att ge dem ett avslut. Det är alltid tungt att ta sådana beslut men tyvärr nödvändigt.
Man måste tänka på djurens bästa och lämna sig själv utanför det beslutet. Så idag tittade vi ut ett ställe där vi kan begrava dem. Tyvärr är vare sig jag eller Pia i riktigt skick att gräva graven. Då är det tur att man har bra kamrater. En av mina äldsta vänner i Säter och tillika en spelkompis lovade att komma hit imorgon och hjälpa oss att gräva.

Ikväll har jag suttit och jobbat med projektet. Det blev några timmar med att göra presentationsmaterial som säljarna ska kunna ha med sig. Så Fusse har inte lagt sig på sofflocket utan försöker hålla sig aktiv.

Imorgon ska jag in och spola min piccline igen. Den kommer nog att få sitta kvar ett bra tag till.
Sen är jag nervös inför besöket på tisdag när jag ska träffa onkologen och få reda på hur vi går vidare i behandlingen. Det upptar mina tankar mest hela tiden. Har ju sett hur flera vänner med cancer har hamnat i långa behandlingar som är jobbiga att gå igenom. Personligen hoppas jag på att jag får opereras och plocka ut skiten ur min mage. Men men …. Vi får se.

Idag har jag delat en hel del. Artikeln i Södran som jag hoppas ni har hittat till här i bloggen.
Sedan det här blogginlägget så nu tror jag att det får räcka. Jag tackar igen för alla uppmuntrande ord och stöttningar från er. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas. De känns stöttande och ger mig en push att hålla det jag har lovat. Jag ska fan inte ge upp utan besegra det här.
Med de orden tackar jag för idag och ska titta lite på dumburken.

Fusse Over & Out